damn it's dark..

kände mig inte så vild imorse när jag åkte till mitt nya jobb med två timmars sömn och 48 timmars fest i bagaget.

chefen inleder morgonmötet med att ställa sig upp och presentera mig inför alla.
jag svarar direkt med att rodna, stirra ner i golvet och VÄSA "hello" ner mot marken.
röstkvalitet: stark 2:a för att vara "dagen efter" med tydliga inslag av cigg och whiskey!

typiskt också! jag som hade suttit och smygtränat i tunnelbanan på smarta/charmiga fraser jag skulle kunna använda mig av vid tillfälle.
men när de väl gäller så tappar jag all fattning i vanlig ordning!

hoppas ingen märkte att jag satt och blunda under de resterande 2,5 timmarna av mötet..



har tänkt på detta skräcksenario under hela dagen:
tänk om man kan få hjärtinfarkt eller någon slags propp om man går runt och är ledsen i hjärtat för länge??
jag tror jag kan ha läst att det är möjligt någonstans!? .. broken heart syndrome?

herregud, nu blir ju jag jätteorolig!?
jag har förfan gått runt med det här länge!
är nog bäst att jag uppsöker läkare omgående för EKG-tester eller jämförbart känner jag!
och som en naturlig verkan av detta kommer den oundvikliga följdfrågan:
kommer det någonsin att sluta göra ont...?





exakt såhär varm och villig var jag 1 timme efter att jag vaknat upp igår morse.
föregående natt och morgon spendrerades på otaliga klubbar och pubar i east london.
jag gjorde av med 35kr på hela kvällen och linnea somnade i hallen när hon kom hem.
SÅDANT UPPSKATTAS.

Kommentarer
Postat av: majjis

älskade älskling, det går över! jag lovar dig.

jag vill bara hålla om dig. det gör jag.. mentalt.

feeeeel it!

2010-10-25 @ 19:26:47
Postat av: linn

jag är också PÅ det mentala kramkalaset. ju fler desto bättre !

2010-10-30 @ 10:29:49
Postat av: Karin B

Så här skrev jag för nästan exakt ett år sedan, och även fast det då handlade om en annan vän och en annan olycklig kärlek, så är känslorna de samma på något sätt. Där och då, känns allt hopplöst och meningslöst, och ännu värre blir det nästan när man får höra "tiden läker alla sår". Kanske för att man vet att det är just så, det enda man kan göra är att vänta... Puss och kram till dig



http://www.facebook.com/notes.php?id=705775509&notes_tab=app_2347471856#!/note.php?note_id=145889814314

2010-11-02 @ 17:41:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback